Fylleminnen

Satt å tänkte tillbaka på en del gamla fester nyss. Kollade lite facebookbilder å försökte i allmänhet komma ihåg vad som hände på de olika festerna. Jag började fundera på varför man fick en bra känsla när man tänkte på vissa fester och en mindre bra när man tänkte på andra.
Försökte hitta någon gemensam nämnare till vilka som jag nu så här i efterhand kom ihåg som roliga. Jag tänkte först att det självklart borde ha med vilka som varit med på de olika festerna, men nee... En del fester me vissa personer var skitroliga å en del med samma personer rätt tråkiga... Tänkte sen att det kanske kunde vara fester där man fått nåt som varom man upplevde som bra efteråt, men neee... Sen slog det mig plötsligt.

En ganska läskig uppenbarelse. Jag var tvungen att hårdstudera om det verkligen kunde vara på det sättet, om det inte bara var en slump eller ifall sanningen var mycket mer komplicerad än så. Men nej! Den gemensamma nämnaren på alla fester som jag upplevde som jävligt bra är att alla dessa var jag mongofull på.

Det är sjukt att det är så. Det handlade liksom inte om att det hade hänt nåt speciellt på fyllan. Bara att man varit jävligt full. Det hela känns faktiskt jävligt olustigt. Varför har jag så kul när jag e apfull? Å liksom, inte bara medan jag är det utan tydligen i efterhand också.


Jag har typ aldrig supit ensam någon gång, som man hört att en del andra gjort. Typ "nee, så sänkte jag en flarra vin framför datorn" eller nåt sånt. Men nu funderar jag på att testa. Sänka en kaptenen i min ensamhet nästa fredag typ. Se om jag har lika roligt som en grym fest. Jag tror faktiskt att jag kommer ha det. I så fall ska jag nog bli alkoholist på heltid!

Ja säger apan, japan!

Jag stör mig lite på alla asien-besserwissrar. Ja alltså, inte wisserbessrar från asien, men sånna som wisserbessar OM asien. Nu kanske det låter som om jag talar om en väldigt liten grupp människor, men nej! Alla känner minst en asienbesserwisser.
Det är alltså folk som när man tex ska äta på en kinaresturang studerar menyn i ett par sekunder och sedan skakar lite uppgivet på huvudet och säger men spelad besvikelse "ja.. det är ju knappast sånt man äter på riktigt i kina". NÄHÄ!? VA!? Har vi anpassat deras mat lite för att passa oss? Dessutom så vet alla att om dessa människor fick välja mellan en 4små rätter eller nåt halvbränt hemlagat bambu-ris-stuvning kokad i vatten från någon vattenpöl i kinas slum så skulle de självklart välja 4 små rätter varje dag i veckan.
Jag har en halvsläkting (min halvsyrras släkting) som är helt sjukt på detta. Inte nog med att hon rättar allt man säger och gör som har med asien att göra, hon ser även till att styra in ALLA samtal till något asienorienterat så att hon sedan kan rätta folk. Nämner man tex att man käkat wok (och uttalar det som 99.99% av svenskarna gör) så hinner man inte ens börja på nästa ord innan hon snabbt konstaterat att det faktiskt uttalas wåck och att asiater inte fattar vad vi menar när vi säger wok. GAH!

Eller om man är ett gäng som käkar sushi, då är det alltid någon som kommenterar varenda liten rörelse man gör med pinnarna eller i vilken ordning man käkar bitarna. "Ahh ehh, i japan doppar man alltid 2½ gånger i sojan å sen tuggar man alltid 22 gånger innan man tar nästa bit. Å man tar aldrig två likadana bitar i rad..." osv osv.. Jaha...
Varför denna hets om asien!? Ifall du sitter på donken är det ju aldrig någon som kommenterar "oj, åt du macfeasten först? I USA äter man ALLTID pommes friten först"...



hits